Feminismens fällor
Läs följande rader.
Feminister är ett gäng PMS stinna kärringar som gnäller och kråmar sig. De har en förmåga att tycka synd om sig själva och likt de gnällkärringar som de är så är de så avundsjuka på oss självständiga män att de likt småbarn viftar med sin spade åt de som bygger bättre sandslott i den sandlåda där de mentalt befinner sig.
Känner ni hur adrenalinet växer till i kroppen. Ovanstående resonemang skulle nämligen inte få tryckas eller sägas i något av de större medierna idag. Texten ovan är så långt bort från den politiska riktigheten som man kan komma, därför får den inte plats. Däremot att attackera män med rätt barnsliga och naiva övertoner sker idag både på teatrar, filmer och i de traditionella medierna. Anledningen är att attackerna ses som försvar mot den patriarkaliska samhällsstrukturen. Det är inte konstigt att det blivit såhär om man ser utvecklingen ur ett historiskt perspektiv.
Höjer vi oss lite över den rätt naiva könsdebatten som sker idag, där kvinnligheten egentligen fortfarande undertrycks och de manliga idealen fortfarande är rättesnöre, även hos de mer aggressiva feministerna. Låt oss se varför genom en snabb genomgång av de senaste 2000 åren.
Vi vet att i norra delarna av Europa rådde vad vi idag skulle kalla jämlikhet mellan könen. På krigsskådeplatser deltog både män som kvinnor. Kvinnor ärvde lika och var jämställda i lag. Flera exempel finns, goternas tidigaste nedskrivna lagar, romarnas beskrivningar av slag mot kelter och germanska stammar, vår egen historia om Sigrid Storråda, Utgrävningar av ”stormän” som visade sig vara kvinnor (bl.a. i Kåge, Västerbotten), utgrävningarna i London där man hittade kvinnliga gladiatorer som inte var offer om ni nu trodde det. Denna jämlikhet ändras successivt genom den politiska riktighet som trängde in med kristendomen där kampen mellan de nytänkande och konservativa kristna så småningom resulterade i att den konservativa delen segrade och vi gick in i vad vi kallar medeltiden med dess stränga synsätt av rätt eller fel. Lagarna förändrades så på 700-talet ärvde gotiska kvinnor ingenting, bara männen, denna process svepte över norra Europa och Sverige som var en av de sista länderna att kristnas ändrade antagligen sina lagar så sent som 1100-tal. Låt oss se hur en text kunde se ut under tidig Europeisk medeltid, denna text är inte särskilt kontroversiell under den tiden den skrevs, utan var som sagt politiskt riktig likt de nidbilder av männen som florerar idag.
Guds stat
Det är likgiltigt om det är en hustru eller en moder. Det är alltjämnt fresterskan Eva som vi måste vara på vakt emot i varje kvinna…
Om det var gott sällskap och samtal som Adam behövde, hade det varit mycket bättre ordnat om två män hade fått vara tillsammans som vänner, inte en man och en kvinna…
Den man som sa detta är en av de intellektuella som påverkat oss i närmare 1500 år, det är författaren till Guds stat, som är en av de skrifter som samhällsbärare fick sin påverkan ifrån. Vilket vi får än idag faktiskt (Han ville ena Europa och skaffa en stat i staten, denna stat var vad som senare skulle bli den katolska kyrkan, kyrkan var inte delad då Augustinus debatterade och sa detta till Peligian på ett kyrkomöte i Orange år 529)
Ni kanske tycker att det låter elakt mot kvinnorna som faktiskt är hälften av vår befolkning. Hälften av oss är alltså idioter, då som nu. Vill ni se en riktigt glödig text, typ ”män är djur” som sagts i dagens könsdebatt kan ni läsa vad en munk som hette Tertullianus skrev…
Vet ni icke att ni var och en är en Eva? Guds dom över er lever än idag: Det måste med nödvändighet också skulden göra. Ni är djävulens port, ni är inbjuderskan till det förbjudna trädet, ni är den första avfällingen från den gudomliga lagen, ni är hon som övertalade honom som inte ens djävulen själv var klok nog att angripa. Ni aktade inte av rov att fördärva mannen, Guds avbild. För ert sveks skull måste till och med Guds ende son dö.
Som ni förstår har detta inget med kristendomen att göra utan är en kanonad av fördomar som knappast har någon förankring i bibelns kärleksbudskap. Kyrkan verkar ha varit rätt jämlik från början, men det ändrades då dessa tankar slog rot och kyrkan blev en maktfaktor i samhället.
Sakta men säkert ändrades vår syn på varandra, från att ha varit tankar som filosofer inom kyrkan tänkte sipprade idéerna ner i samhället så att de under 1800-talet var befästa ”sanningar”. Kvinnor var svaga både till kropp som själ. De är nu motreaktionen kommer, sakta men säkert börjar tankemönstren ändras. Med industrialismen ändras samhället, de äldre reglerna luckras upp, kärnfamiljer uppstår. Integritet och individualism kryddat med mer tid över hos den breda övre medelklassen (bl.a. införs hallar i våra hem, rummen vi sover och älskar i blir privata en fotnot värd att notera som betytt mer än vad vi tror).
Feminismen uppstår och radikaliseras. De äldre tankemönstren ligger kvar som en dimma, övertonerna från forntiden som skapade eländet tas över av feminismen som en naturlig motreaktion. Likt en pendel som dragits för högt åt ett håll, faller den nästan lika högt åt andra hållet. Så svänger debatten. Det politiskt riktiga ändrar karaktär det som var svart blir vitt, det som var vedertaget blir vedervärdigt. Övertoner, lögner, rena falsarium och vetenskapliga undersökningar tolkas och blandas i en salig röra i humanismens namn. Allt skall nu tolkas om, fast tvärtom från förra gången då jämlikheten krossades. Kvinnor är egentligen inte kvinnor, utan män och männen är aggressiva neandertalare vars mål egentligen är att undertrycka hälften av befolkningen. De som inte kryper till korset och erkänner sin kollektiva skuld, anpassar sig till det nya sättet att tänka skall hånas och helst bestraffas. Precis som förra gången vi människor genomgick denna civilisationsprocess alltså. Inget är nytt under solen.
Det är denna fälla den moderna feminismen landat i. Likt förra gången söker man egentligen inte jämlikhet där kvinnor och kvinnlighet uppskattas och ses som naturlig. Där kvinnor förvägras karriär utav den enkla anledningen att de föder barn och är borta från arbetsplatsen när barnet behöver en moders närhet och mjölk. Istället så slåss feminismen för att få bli som män. Själva grundproblemet att få vara kvinna och mor borde väga lika tungt som att vara kvar på arbetsplatsen när en ny tjänst högre upp blir ledig. 
Detta finns mig veterligt inte på den feministiska agendan. Att föda och ta hand om ett barn de första åren borde ses som en enorm erfarenhet och en tillgång i de flesta organisationer, men det är precis tvärtom, vilket är vansinnigt. Den visar på lojalitet och en erfarenhetshöjning av diplomati på hög nivå, den visar att personen klarar ett livsprojekt med lite sömn och stora vedermödor. Ändå räknas den inte som en merir i ett CV? Vem kämpar idag egentligen för kvinnans rätt på lika villkor, där de små skillnaderna som egentligen finns mellan könen ses som en styrka och inte en svaghet. Vem kämpar för ett samhälle där vi struntar i om man har tuffsinuffsingar eller snopp, utan ser på individens egenskaper. Jag hittar ingen idag. Diskusionen kanske borde handla om hur vi vill att våra barns framtid ser ut istället. Vårt sätt att bygga samhällen med arbetsplatser, barnomsorg och bostäder långt ifrån varandra. Vårt sätt att se på tillvaron som en kamp att skaffa oss sociala fördelar genom prylar, titlar eller vad det nu kan vara. Är den som har mest lyckligast? Gäller det bara att springa runt bara för att synas, vara någon, är man lyckligare då? Är vi så fast i vårt Lutheranska tänkande att vi finns, syns och känner att vi lever bara genom det vi gör mätt i lönearbete? Frågorna hopar sig.
Historien visar att den väg vi går idag med extrema övertoner inte leder oss rätt. Även om vi kan förklara debattklimatet bör vi sansa oss lite och fråga oss vart vi är på väg och vart vi vill…
Läs mer…
http://www.jamstalldhet.net/kvinnokampens-historia.shtml
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/manligtkvinnligt/artikel_178626.svd#preambleend
http://www.schyman.se/frames/050308.html
http://www.vimänskor.se/tiina-rosenberg-om-den-fjarde-feministvagen/
http://marysaintmary.wordpress.com/2009/07/20/skaffa-barn-bli-ojamstalld/
http://www.genusperspektiv.se/?p=151
m.m. Nätet är fullt av inlägg både seriösa som rena förtalsartiklar med skällsord som får öronen att knorra ihop sig likt höstlöv.
Lennarts