Sveriges Riksdag och folkmord i Turkiet.

Nanking! Nanking!Sveriges riksdag har röstat fram att det skedde folkmord i Turkiet år 1915 på Armenier, Assyrier, Syrianer, Kaldéer (ett assyriskt katolskt folkslag) och pontiska Greker.  Vad riksdagen inte uttalar är att det var en massaker på kristna under en mycket turbulent tid i Turkiets historia.

Turkiet, anser riksdagens ledamöter skall dras till skampålen och erkänna sina föregångares nid dåd. Finns det inte ett visst mått av hyckleri här???

 Vad det handlar om är en blodig historia då Turkiet ombildades till en nationalstat, en process nog så blodig som fler än Turkiet genomgått. Tidiga nationalstatsbygganden utgår ifrån att en viss skatteregion skall ha en gemensam bas. Det ottomanska riket var pluralistiskt och nu skulle Turkiet bli en ”modern” stat, en enhetlig sådan. Likt den process som fanns i bl.a. Frankrike så förföljdes de som inte passade in i ramen. Olika kulturella yttringar förbjöds och dess utövare förföljdes, i dess spår följde större som mindre massakrer (bl.a. så dödades de flesta protestanter som inte lyckades fly). Föräldrar fick inte prata sitt eget språk och kunde bestraffas om de offentligt gjorde det. Varför kräver inte Sveriges Riksdag att franska staten skall be om ursäkt för detta tilltag? Är Frankrike annorlunda än Turkiet? Varför gör man inget åt denna orättvisa? Hur var det nu med de olika språk som fanns i vårt eget land? Hur behandlade vi våra minoriteter?

 Av dem som röstade i riksdagen var många socialister, har de gjort avbön? Låt mig ta upp några folkmord som dessa kanske borde fundera lite på innan de begär att andra skall skämmas och dras till den offentliga skampålen…

  • De ca 1,5 miljoner tyska civilister som massakrerades under krigets sista månader då forna Ostpreussen föll och folk försökte fly. (något vi inte ens får läsa om i våra historieböcker eftersom Tyskland förlorade kriget, vad nu dessa barn, kvinnor och pensionärer har med det att göra)
  • De miljontals sovjetmedborgare som arkebuserades, kastades ner i gruvschakt eller fick arbeta till döds samtidigt som ett parti i Sveriges Riksdag hjälpte till att dölja oegentligheterna (Försiktiga beräkningar pekar mot fler än 20 miljoner människor)
  • Utrotningen av Europas sista buddister eftersom de hade fel religion.
  • Försök till utrotningen av Europas Tatarer (några överlevde dödsmarschen och återvände till Krimområdet)
  • Utrotningen av Krimjudarna norr om Sevastopol.
  • Utrotningen av Vietnameser (även de som bara liknade dem) i Kambodja
  • Massakrer som sker just nu i koncentrationsläger i Nord-Korea (något att bita i för dem som hävdar att de skulle ha protesterat om de levt i Nazi-Tyskland).
  • De stora massakrer (siffrorna här är väldigt suddiga, men kvalificerade gissningar som gjorts pekar mot 10 – 30 miljoner människor, offentligt i Sverige pratas fortfarande om några hundra tusen och ibland ännu mindre) som skedde i Kina på oliktänkande och icke-kineser under Mao (en del av dem som röstade i Turkietfallet var maoister i sin ungdom och därmed medskyldiga till detta).
  • Nazisternas konstanta och fabricerade dödande av slaver under 2:a världskriget, dessa beräknas till ca 4-6 miljoner människor (enligt Roth en överlevande från Auschwitz som jag frågat gissade att var tredje tåg som kom in innehöll slaver)
  • Japanarnas massaker i Nanking (hundratusentals människor dödades. De överlevande förföljdes senare av Mao varav ännu fler dödades)
  • Engelsmännens massakrer på Indier under deras frihetssträvanden.

 Listan på dödande, folkmord och massakrer går att göra hur lång som helst. Nike-upproret då romare dödade germaner i tusentals, Napoleons massakrer på turkar, Svenskars massakrer på tyskar under 30-åriga kriget o.s.v. men vi stannar här…

 När Sveriges Riksdag på allvar börjar rota i historien så bör de ställa samma krav på alla och framförallt på sig själva.

 Man skall inte kasta sten i glashus..

Politiskt korrekt

politiskt korrektPolitiskt korrekts ursprung är från forna Sovjetunionen och användes under maktkamperna på 20-talet då stora utrensningar inom kommunistpartiet skedde. Med ordet menades att någon hade ”fel” åsikter och därmed kunde dödas eller avlägsnas från samhället. Partiet styrde och likt alla diktaturer så tåldes inga avvikande åsikter

Ordet togs framförallt upp av den Europeiska och Amerikanska vänstern i slagordsvokabulären när vänstern splittrades upp i en mängd schatteringar på 70-talet. Ordet användes huvudsakligen mot andra socialister. Nu började ordet spridas ut över västvärlden, från att ha en allvarlig innebörd så användes den mer och mer som ett utryck på personer som var lite väl nitiska i sitt ideologiska tänkande. Ordet fick betydelsen ”överdrivet renlärigt tänkande” och fick därmed lite av löjets stämpel över sig.

 

På 80-talet tog den Amerikanska högern över ordet och det fick en allmän spridning över kontinenten. Politiskt korrekt (political correctness) kom nu att användas emot nya ord som mitten och vänstern bytt ut för att de ansett de äldre orden stötande och/eller diskriminerande. Det mest kända är ”negro – black – african – afroamerican” som högern ansåg vara politiska omskrivningar och därmed politiskt inkorrekta.

 

Ordet kom till Sverige på 90-talet och används både av högern som vänstern och börjar här få den mer ursprungliga sovjetiska betydelsen och används då någon anser att debatten styrs mot dem eller den som har ”rätt” åsikter och andra åsikter inte får samma utrymme i debatten och i media. Den som anser att någon annan är politiskt korrekt menar att denna antingen har ett stort mått av självcensur eller inte är kapabel att ha egna åsikter utan följer strömmen.

 

Sverige är ett litet, rätt homogent land så att ordet fått denna innebörd är inte så konstigt.  Är debatten i Sverige styrd av politisk korrekthet då? Ja, vi har en förmåga att gradera olika åsikter i svart/vitt, rätt/fel. Man skulle kunna säga att vi är Platoniska, Platon skrev i sin ”lagarna” att åsikter som avviker för mycket från konsensus är det ingen idé att framföra, något vi tydligen anammat…

Rut och Rot

stadaJag är kluven

Jag måste erkänna att jag är kluven i den debatt som nu seglat upp. Rut och rot, hjälp med lättare arbeten som vi normalt alla klarar av själva, nu subventionerade av staten.

Visst kan man diskutera med sig själv på en lägre nivå, ifrågasätta om vi skall ha pigor och drängar, men å andra sidan är det väl bra om en högt utbildad arbetar med det han/hon ska istället för att snickra ihop en uteplats. Men å andra sidan har vi alla rätt mycket fri tid och vad gör vi med den? Är det OK att gå och putta på en golfboll och låta en statssubventionerad piga samtidigt städa ens hus eller lägenhet, eller en dräng slå i några spikar och bygga ut huset (båda är löjligt enkelt att göra själv)?

 

Rotavdraget, eller drängavdraget har inte rört upp riktigt samma känslor som Rutavdraget eller pigavdraget. Anledningen till detta förstår jag inte och kan därför inte bemöta den. Visst finns det människor som föds med tummen mitt i handen, men det finns säkert lika många soffpotatisar som aldrig städar. Att båda grupperna skulle klara av att utföra praktiska uppgifter är helt klart, såtillvida de inte har handikapp eller är sjuka på något annat sätt.

 

Och ser man på, det är just här skiljelinjen går mellan de borgerliga och oppositionen.

 

Om jag däremot går lite djupare in i problematiken undrar man varför vi har så stort behov av dessa tjänster? Vi har, eller snarare skulle ha tid till detta, men har vi det? Samhället går mer och mer mot ett prestationssamhälle där tiden hemma blir mindre och tiden på arbetet längre.

Våra närmaste bekanta och släktingar bor idag rätt långt ifrån varandra, så hur visar vi att vi är lyckade och skaffar oss status i vår grupp? Vi är tyvärr fortfarande nakna apor och har naturligtvis det beteendet kvar. Utvecklingen går mot att skaffa olika markörer för att visa detta, boende, bilar, kläder, resor, fritidsaktiviteter m.m.

Hjulen snurrar på och vi skaffar fler markörer som tar tid, de skall skötas och fejas. Den tid som blir över efter att vi arbetat ihop de rätt onödiga markörerna går helt enkelt åt och för att hänga med i dansen måste vi skapa ny tid. Vi köper in tjänster som finns på den öppna marknaden, förr gjorde vi det svart, nu subventionerar staten det hela så det svarta har blivit vitt. Här är anledningen till att 3 av 4 av oss tycker att det är en strålande idé att använda skattepengar för att vi dels skall slippa vad många anser vara tråkigt arbete och dels skapa mer tid till oss att göra annat som andra förhoppningsvis reagerar positivt på. En del blir ju avundsjuka, vilket nästan är bättre, för då är man ju verkligen lyckad. Det är inte bara larv, vi mår kortsiktigt bra när vi lyckats skrapa ihop till något som vi tror ger status, vem minns inte känslan, lukten av den nya bilen som rätt fort falnar i ändlöst tvättande och fejande av denna tingest. På längre sikt kommer den tråkiga vardagen in, men på kort sikt får vi en kick av det, enligt den forskning som är gjord.

 

Problematiken med rot och rut är alltså vårt sätt att leva och vårt sätt att se på varandra i den grupp vi tillhör. Så länge som vi högaktar det prestationsinriktade samhället kommer denna marknad att bestå, antingen svart eller vitt för den som har råd och/eller prioriterar att betala för den.

Istället för att med skattemedel subventionera några familjers badrum och utföra dem i de modernaste snitt för att imponera på någon, kanske vi skulle sätta hantverkarna i något mer samhällsnyttigt som att bygga bostäder t.ex.

Istället för att någon springer runt och städar hemma med skattemedel kanske dessa personer skulle få anställning inom hemtjänsten och hjälpa de som faktiskt har behov av det.

För att detta skall få allmänt gehör krävs dock att vi själva slutar jaga runt i ekorrhjulet och ser varandra mer från insidan än utsidan, så jakten efter tiden består nog någon generation till…

Konstigheter i moderaternas inlägg på DN debatt

Moderat_Moderat_Bpitch_ControlSka man skratta eller gråta? På DN debatt skriver moderaterna om vad de vill göra nästa mandatperiod OM de kommer i maktställning igen. På punkt efter punkt så framträder en nästan oroande okunskap om dels vad man faktiskt gjort och dels en okunskap om samhällsekonomi (ordet ekonomi betyder hushållning av resurser, ha detta i minne). Att bemöta en artikel av denna magnitud kräver en lång artikel, därför kommer jag bara kort att bemöta varje del för att senare förklara mer ingående.

1. Starka offentliga finanser: Det finansiella sparandet har minskat, under ”de goda åren” 2007-2008 minskade sparandet med 38 miljarder. Under samma period ökade BNP med 93 miljarder kronor (källa SCB). När finanskrisen kom började regeringen låna pengar samtidigt som skattelättnader gjordes och mycket stora kapitalgarantier till den finansiella sektorn utan att ställa krav på hur dessa pengar skulle användas (bonusar utlåning till befintlig bostadsmarknad etc.) Kapitalet användes INTE till att finansiera nya idéer i samhället utan lades nästan uteslutande på s.k. döda investeringar (se prisutveckling på bostäder i förhållande till nybyggnation, samt utvecklingen av småföretag etablerade de senaste tre åren).

2. Privatiseringen av offentlig verksamhet: Artikelförfattarna skriver ”Vi har slagit fast att det är underordnat om en verksamhet drivs i offentlig eller privat regi så länge kvalitén och tillgängligheten är god”. Inget sägs om prisutvecklingen eller att regeringen skapat nya oligopolmarknader (några få finansiellt starka privata som kontrollerar en marknad i en monopolliknande situation). Detta är ett enormt kapitalskift från ägande av oss alla (våra gemensamma tillgångar) till ägande av några få (redan nu äger 1% över 40 % av våra tillgångar). På ren svenska, man sänker skatteuttaget och kapitalet som frigörs äts upp av kostnadsökningar som tas hand av ägarna inom de nya oligopolmarknaderna. Man lockar med en morot för att kunna göra en enorm kapitaltransferering.

3. Lönen motsvarar inte arbetsinsatsen: Detta är nog det mest populistiska inslaget av dem alla. Finns det någon där ute som varit på en normal arbetsplats där man varit nöjd med sin lön? Nej, trodde inte det. Jag har arbetat som verkstadsarbetare, där alla ansåg lönen alldeles för låg och flyttade man bara till en annan arbetsgivare så skulle man få mycket bättre. Samma argument fanns på dataföretaget Datema, på Posten, när jag arbetade som controller på SAS, som butikschef på IKEA, som administrativ chef på IKEA och samma argument har jag hört under alla mina år som ordförande för oberoende möbelhandlare. Vi har ett bra system med kollektivavtal, jag bävar då politiker skall in i lönesättningen för olika grupperingar. Detta leder bara till kortsiktigt röstfiskeri. Vi har kollektivavtal och när lönen blir det allenarådande på en arbetsplats är detta ett ledningsproblem och visar att något är fel i organisationen. Lönen är naturligtvis alltid viktig, men är inte den enda faktor som spelar in om arbetstagaren trivs med sin arbetssituation. 

4. Skattelättnader som särskilt gynnar låg och mellaninkomsttagare: Om denna åsikt råder, varför har de nya moderaterna inte utfört detta då? Skattelättnader som är gjorda har i första hand hamnat hos höginkomsttagare. Är skattelättnader det enda sättet? Många som röstade på alliansen trodde att den nya regeringen skulle ta krafttag mot den svällande byråkratin inom den offentliga sektorn, men icke. Enormt stora besparingar finns att göra inom stat och landsting och borde ha prioriterats, men då hade man själv drabbats av nedskärningar, något man tydligen inte var beredda att göra. Är skattebetalarna (d.v.s. vi) beredda att ta pengar från de mest utsatta för att få det ännu bättre ekonomiskt. Ordet solidaritet är uttjatat och har tyvärr mist sin innebörd efter åratal av politisk slagordsretorik, men den finns där. Nästan alla av oss har antingen själva drabbats av denna egoistiska politik eller så har vi någon i släkten eller bekantskapskretsen som drabbats.  

5. Ökat inflytande över den egna arbetssituationen: Timanställningarna har ökat, bemanningsföretagen har växt i en takt som är ofattbar. Arbetstagare här har snarast tappat det lilla inflytande som de hade, så ser verkligheten ut. Arbetsmarknadens regler må ha varit mer än lovvärt dåliga och hämmat en flexiblare arbetsmarknad, men det vi ser växer fram är knappast ett bra alternativ. Ur askan i elden. Vad de nya moderaterna säger är att de som inte drabbas och slängs ut i kylan skall organisatoriskt moderniseras, enligt det mönster som funnits inom den modernare industrin sedan 80-90-talet. Att detta inte gjorts tidigare är inget mindre än en skandal. Jag har faktiskt själv försökt söka mig in i den offentliga sektorn för att bidra med kunskap om detta mycket svåra förändringsarbete, eftersom jag har specialkunskaper just i detta fack, men mötts av kalla handen med en förklaring av att jag inte arbetat inom offentlig sektor. Min omgivning förstår ingenting, men det gör jag. Ett förändringsarbete kräver nytänkande, något man inte vill ha. Att förändra den offentliga sektorn innebär att man ”plattar till” organisationen. Man tar bort både stora som små självutnämnda påvar och ger alla i organisationen större makt att förändra sin egen arbetssituation. Jag kan skriva mycket om hur man gör, det finns hela böcker om det och under 80-talet sysslade nästan hela samhällsvetenskapen inom våra universitet med modeller om utformningen som alltså inplanterades inom industrin men inte i den offentliga sektorn. Återigen ser vi att regeringen har en vision men utvecklingen går åt andra hållet, nu tar de upp den igen är det någon som kommer att tro dem? De tar upp förskolans personal som exempel på att de som är närmast ett problem faktiskt är rätt duktiga på att lösa dem. Problemet här är att förskolan drivs av kommuner, inget sägs om hur denna idé skall utformas på statliga verk och institutioner vilket är rätt talande för oss som är vana att läsa mellan raderna.

6. Sjuksköterskor har inget att säga till om: Den lösning som regeringen hitintills haft på detta problem har varit att privatisera delar där sjuksköterskor arbetar. Det första de privata ägarna har gjort är att implantera de nya organisationsstrukturerna och naturligtvis fått en produktivitetsboom. Den mängd frigjorda kapital som detta ger har dock inte gått till löner utan till övervinster. Hade denna process istället gjorts inom den offentliga sidan hade överskottet kunnat användas till bättre sjukvård, kortare köer eller betalat andra samhällsnyttiga saker. Privatiseringen har visat en sak, att det finns mycket att göra och bara mer pengar in i dessa gigantiska organisationer inte löser några problem.

7. Demensboende: Här studsade jag verkligen till. Okunskapen verkar här nästan överväldigande. Min far är nämligen dement. Det viktiga för honom och alla andra med denna hemska sjukdom är att allt förblir som de varit vana med. Sakta, sakta slutar de att fungera normalt, tillslut känner de inte ens igen sina nära och kära. I Frankrike har de gjort som moderaterna här föreslagit och byggt upp särskilda hem för demensboende till en enorm kostnad. Nu inser man i Frankrike att detta sätt är både dyrt och dåligt därför sneglar de på den svenska modellen med hemtjänst och hjälp i hemmet. Denna form är relativt billigare och mer human mot den sjuke. I detta läge så kommer i en debattartikel skriven av de nya moderaterna ett förslag att bygga upp Frankrikemodellen. Ska man skratta eller gråta?

Jag finner inget nytt i debattartikeln, jag förstår inte att de nya moderaterna går till val med löften som går emot den politik de själva fört. På punkt efter punkt säger de en sak och gör en annan, så ska man skratta eller gråta???

Statistik och valrörelsen

askolbarnLite ekonomiska fakta som kan vara bra att ha nu när det är valår. Politikerna har en förmåga att vrida och vända statistik till sin egen fördel, därför presenterar jag som oberoende lite riktiga siffror, fria från ideologiska och taktiska hänsyn.

  • Kvartal 3, vår gemensamma ekonomi har fallit med 5% (BNP) jämfört med förra kvartal 3.

I debatten kommer ni att få höra andra siffror de regerande kommer att dra siffror som jämför med andra länder, helst sådana som gått sämre. Oppositionen kommer att ta fram siffrorna i kronor och ören då låter det mer.

  • Arbetslösheten är nu 8%, stora skillnader finns i olika åldersgrupper, värst drabbade är de yngre. Arbetslösheten har ökat med 28,4 % jämfört med samma period föregående år.

Här kommer det att diskuteras väldeliga i alla våra medier. Partierna kommer att använda samma strategi som ovan. De blå i jämförelser med andra som har högre siffror och oppositionen i reella tal d.v.s. antalet arbetslösa och hur många fler som blivit det. Man kommer också att attackera den s.k. arbetslinjen och regeringen kommer att fly undan med argument om finansiella krisen och göra egna beräkningar som visar hur bra man varit på att klara av den.

  • Här kommer de siffror som kommer att diskuteras mest. Statistiken gäller alla som är mellan 15 år och upp till 74 år. Här finns alltså även en mängd som av naturliga skäl studerar och en mängd pensionärer, denna grupp börjar bli väldigt stor eftersom ”krigsbarnen” var väldigt stora kullar. Nåväl här är siffrorna…
    1. Totalt antal                                              6 964 400
    2. Totalt i arbetskraften                            4 946 800
    3. Har lönearbete                                        4 547 800
    4. Öppet arbetslösa                                     399 000
    5. Var på arbetet hela kvartalet             3 334 800
    6. Var borta minst en vecka                     1 213 000
    7. Borta p.g.a. semester                              934 000
    8. Borta p.g.a. sjukdom                               897 000
    9. Borta p.g.a. föräldraledighet                118 400
    10. Borta av andra skäl                                 71 000

Jag har skrivit en blogg om hur man enkelt skulle kunna få ner siffran ”borta p.g.a. sjukdom” se denna länk http://lennarts.bloggsida.se/?p=78

65,3% av dem som finns i åldrarna 15-74 år arbetar alltså. Sjuka av dessa är 19%, var femte är alltså sjuka minst en vecka? Därav debatten och de klantiga förslagen som verkar lite panikartade både från oppositionen som från regeringen.

  • Låt oss titta på den andra gruppen, de som har pension, studerar eller tillhör den omdiskuterade gruppen förtidspensionerade.
    1. Totalt antal                                             6 964 400
    2. Totalt ej i arbetskraft                            2 017 500
    3. Förtidspensionärer och sjuka              434 900
    4. Pensionärer                                              779 600
    5. Heltidsstuderande                                  381 200
    6. Övriga                                                       421 900

Här finns mycket att göra för våra politiker. Det skulle gå rätt lätt att föra över vissa grupper mellan de olika facken. Förtidspensionärer skulle exempelvis kunna erbjudas utbildningar som passar dem för att föra ut dem på arbetsmarknaden igen, inte alla men en del. VIKTIGT är dock att alla överföringar sker individuellt och INTE med osthyvelstrategi och klantiga förändringar inom systemen. Inom gruppen heltidsstuderande finns yngre som anpassat sig och studerar på eget bevåg hellre än att gå arbetslösa. Antalet pensionärer kommer att öka vilket gör det av största vikt att öka antal arbetstillfällen i samhället. Den sektor som vi vet kan växa mest är småföretagarsektorn, dessa har dock drabbats hårdast av den finansiella krisen och kommer att ta tid på sig att återhämta sig, speciellt som denna grupp entreprenörer inte ger några politiska vinster att hjälpa. Vare sig oppositionen eller regeringen har gjort något drastiskt åt denna situation som råder när de haft makten utan lämnat över problematiken till den finansiella sektorn som inte riktigt fungerar som den ska. Där tittar man mer på personliga nätverk än på bärkraften i idéerna. Banker o.s.v. har aldrig skaffat sig know-how om företags eventuella framtida bärkraft istället tar de beslut utifrån personkemi mellan bankman och ägare samt egna kontakter eller egna nätverk.     

Bra att veta är att fram till finanskrisen då småföretagarna lämnades ute i kylan ökade denna grupp sina satsningar på forskning och utveckling, medan de stora bolagen minskade sina forskningskostnader. Vad detta innebär på sikt behöver jag knappast påtala utan är självklart.

Vidare är det ett stort framtida problem att Sveriges andel av mellanstora företag är så liten. Siffror visar år ut och år in att ytterst få små företag kan växa i Sverige. Undantag finns naturligtvis och dessa få undantag brukar tas upp som exempel att det faktiskt går, vilket är befängt. Det är lika dumt som att säga att alla kan bli världsmästare i slalom bara de försöker och lägger manken till.

 Nu vill vi se en ansvarsfull långsiktig politik, utan gnäbb och gnäll på de andra. Återigen säger jag, använd den kunskap som finns istället för att ideologisera och hitta på egna Kalle Anka lösningar.

Partikledardebatten och retorik

partiledare kopieraValår och partiledardebatten är avslutat. De olika grupperingarna lägger som vanligt upp sin strategi efter vad den andre inte kan. Klart är att frågan om regeringsduglighet blir det mantra vi stackars medborgare kommer att få höra nu under resten av året, eller snarare bristen på regeringsduglighet från de andra. Detta innebär att retoriken kommer att ha en mycket stor betydelse i valrörelsen. Det gäller att försvara och attackera med korta enkla meningar som folk förstår innebörden av. Det är här framförallt två partiledare visar sig ha en fördel.

Den ena är den f.d. kommunisten Ohly som har sin politiska uppväxt i slagordsvänstern och den andre är nyordskonstruktören mästare Reinfeldt som kan hitta på nya ord i parti och minut.

Om ni lyssnade noga kallades det rödgröna alternativet med ord som ”gäng”, ”kartell”. Båda är negativa ord och helt medvetna.

Oppositionen bör enligt mig sätta sig ner omedelbart och vässa sin retorik, förenkla de orättvisor som en låtgåpolitik skapat och den systemnonchalans (dålig kunskap om hur de olika skyddsnäten hänger ihop vid de förändringar som införts) som finns i det blå blocket. Döp om det nysvenska ordet ”arbetslinjen” så att det passar in i de rödgrönas retorik. Vässa debattklimatet lite och kalla den blå alliansen för exempelvis ”de fyras gäng”. Oppositionen bör gå på attack och inte som i partiledardebatten på reträtt. Sätt er ner och fundera ut nya nysvenska ord och fall inte in i den gamla vänsterns rätt urvattnade slagord sprungna ur 60-tals vänsterns retoriska ord och begrepp.

Det finns det nygamla ordet ”utanförskap” som lite taffligt de rödgröna försökte använda mot den blå alliansen, utan att få något tryck i det. Utanförskapet som definierats av moderaterna har som bekant ökat med ca 70 000 människor. Något som man inte riktigt fick fram i debatten. Anledningen till detta var att den rödgröna alliansen ständigt hamnade på reträtt och fick trots att de är i opposition försvara sina förslag lagda i riksdagen under oppositionsåren. De blå använde samma strategi som socialdemokraterna under många år gjorde mot de borgerliga och ifrågasatte skillnader i de rödgrönas politik. Denna strategi har varit mycket framgångsrik inom svensk politik de senaste 50 åren.

Oppositionen misslyckades också att på ett enkelt sätt förklara att privatisering av marknader som snabbt blir oligopolmarknader gör att priser stiger. Alliansen hörde jag under debatten kalla naturliga monopol för ”socialism”, vilket vi vet att det inte är, men de vann en politisk poäng på denna omskrivning. De rödgröna borde hitta på ett nyord för detta rätt invecklade skeende som oligopol är. Att några få aktörer oftast starkt finansiella ”familjer” tillverkar sina egna monopol genom segmentering av marknaden med förödande långsiktiga konsekvenser för samhället, bl.a. arbetslöshet, social utslagning och ökade sociala klyftor med allt vad det innebär. Makten blir på sikt enorm hos dessa ”familjer” och urholkar demokratin. Exempel på detta idag är de extrema bonusar som bottnar i en ofattbar girighet inom dessa kretsar. Dessa finns framförallt i marknader med starka oligopola inslag.

Ett förslag på ett nedsättande retoriskt ord på detta fenomen är ”Joakim von Anka – politik” eller ”utslagspolitik” som är dubbeltydigt.

När det gäller den klantiga politiken som alliansen fört när finanskrisen kom, då bärkraftiga nya småföretag med bra idéer slogs ut in masse, så var det ovanligt tyst från oppositionen. Alla vet att de som kan bära vårt framtida samhälle finns idag som embryon just hos riskaverta små bolag. Ingen hjälp kom från alliansen, bankerna stängde av finansieringen som fått till följd att de flesta nystartade småföretag med briljanta idéer slogs ut, och regeringen stod handfallen och gör så än idag. Ett förslag till nyord för detta fenomen skulle kunna vara ”låtgå-politik”.

Läs mer på…

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/tre-utmaningar-for-ny-regering-1.1030067

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article6459506.ab

http://rodaberget.wordpress.com/2010/01/20/mona-sahlin-sopade-banan-med-reinfeldt-hans-tre-musketorer/

http://www.moderat.se/web/Olof_Lavesson.aspx

Moderna myter. MYT 1

Moderna myter finns det gott om. Dessvärre styrs en hel del av politiska beslut av dessa myter som ofta bottnar i ett sorts enkelt bondförnuft där politiker skummar av de vetenskapliga fakta som finns och konstruerar mer än lovligt konstiga förslag. Se bara elprisets utveckling sedan år 2000 (källa God El)

Medelpris 12,0  21,1  25,2  33,3  25,6  27,8  45,0  28,4  50,0   40,1
  2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008  

MYT 1.     Konkurrens sänker priser.

Nja, det stämmer inte alltid. Verkligheten är mer komplicerad än så. Konkurrens sänker priset för köparna om det dels råder lika villkor på marknaden och dels att det finns många som konkurrerar, stora, mellan och små företag. Priset stiger dock om få kan ta sig in på marknaden eller om företag inte får samma chans.

Är det någon som fått billigare el eller telefonräkning sedan dessa marknader avreglerades? Svaret är nej. Detta beror på att vi fått vad vi brukar kalla oligopol liknande marknad. Det är för få inne antagligen beroende på att den svenska marknaden är för liten och att investeringarna för att ta sig in på dessa marknader är gigantiskt höga, vilket gör att få kan ta sig in. Dessa stirrar på varandra och ser hur mycket betalt man kan ta ut av marknaden, d.v.s. priset stiger mer än vad som är nödvändigt och desto viktigare, denna form genererar övervinster i förhållande till vilken samhällsnytta just denna marknad har.  

Normalt, om marknaden fungerar kommer det då in nya företag som sänker priset, men inte här eftersom investeringarna är för höga och inga lån ges till mindre och medelstora företag som vill in.  

Effekterna av detta är allvarligare än högre priser för konsumenterna, detta beror på att företag vinstmaximerar och ingen vill investera i de mindre lönsamma delarna som behövs i vårt samhälle. Detta skulle då mindre företag normalt plocka upp, men den finansiella sektorn ger inte lån till denna mycket dyrbara och långsiktiga investering. Exempelvis att marknadsutsätta den viktiga och miljövänliga tågtrafiken. De flesta reser mellan stora städer, där sker konkurrens men vem vill satsa på resor i inlandet? Där kommer i ett längre perspektiv tågen att försvinna eller alternativt bli mycket dyra, vilket gör att företag på olika orter inte kan konkurrera på lika villkor. De leder alltså på sikt till en centralisering som vi vet ger negativa sociala effekter som kostar mycket mer än vad vi tjänar in.  

 För att lösa detta har regioner i hela världen kommit fram till att vissa samhällsnyttiga marknader med ytterst höga initialkostnader inte skall konkurrentutsättas utan kallas ibland för naturliga monopol som vi alla som bor i regionen äger gemensamt. Blandekonomi av det här slaget måste ständigt ifrågasättas och förändras, detta görs genom att vi helt enkelt röstar fram de som vi anser vara bäst på att sköta ruljansen. Kontrollen skall skötas av media och samhällsföretag måste vara transparanta. Eller är det någon som tror att norrmännen skulle få del av oljekakan om den ägdes av några få finansfamiljer bosatta i skatteparadis och beskattades utanför Norge?

Svårare än så här behöver det inte vara, det gäller bara att tänka till ett steg längre och se samhället ur ett längre tidsperspektiv. Vi har sett att den finasiella marknaden inte fungerar utan måste förändras det måste också vår syn på ekonomiskt tunga samhällsnyttiga marknader som vi alla är beroende av.

Nya sjukförsäkringen går att lösa utan ändrade lagar…

A-gunnaraxenVirrvarret i den nya sjukförsäkringslagen fortsätter nu med sidoregler från alliansen. Nu är det svårare än någonsin att veta vad som gäller, fadäsen beror på ytterst dålig kunskap och en politisk vilja att förändra snarare än förbättra.

 Politikern och ordföranden i sjukförsäkringsutskottet Gunnar Axén meddelade för en häpen publik att utskottet nu täppte till alla fel i den ursprungligt tunna nya sjukförsäkringslagen. Det är antagligen ingen som tror att han har rätt utav den enkla anledningen att denna uppgift är omöjlig. Detta har naturligtvis utskottet insett och lagt till det populära ordet ”oskäligt”, vilket innebär att när man anser sig felbehandlad kan man åberopa denna flummiga inskrivning.

Med andra ord, de som anser sig så sjuka att de inte klarar av att arbeta skall nu arbeta med överklagningar, sätta sig in i regelverk och pappersarbete för att få ett utslag av länsrätten om de har rätt att undantas från att skrivas ut ur systemet. Ni förstår säkert vart jag vill komma. Är patienten så frisk att han/hon klarar denna arbetsuppgift så skulle personen ifråga mycket väl kunna arbeta som tjänsteman och utföra pappersarbete.

Detta är ytterligare en regel som gör att svenskarnas komiska syn på världens dyraste sjukvård är och förblir…

Det gäller att vara frisk för att klara av att få sjukvård och hjälp.

 Detta är en orättvis syn, många får mycket bra sjukvård och har lätt att få vård. Det som skapat denna tragikomiska syn är ojämlikheten inom systemet dels regionalt och dels vilken klass man tillhör. Detta kommer att förstärkas med den nya lagen och rättsäkerheten minskar naturligtvis hos dem som inte kan eller orkar överklaga. Dessa personer – som är sjuka – kommer att hamna i ett rättsligt osäkert läge.

 Om staten anser att de sjuka är ett problem, så måste lösningar på detta tas fram. Av gammal hävd används lagrum (med lag skall land bygga), men i detta fall finns en annan väg att gå som är bättre och mer rättvis, jag skall ge några förslag helt gratis (de som annars tar fram dessa är lönearbetare med fast anställning och därmed vinnare i den karusell som pågår, som ni känner till så har utanförskapet ökat markant de sista åren)

  • Samarbete mellan olika myndigheter. När en person blir så sjuk att han/hon inte klarar av sitt arbete skall en ny arbetsuppgift till samhällets froma hittas åt denna person, om det är möjligt. Myndigheter och arbetsgivaren måste göra en gemensam insats, vårdcentralen (sjukvården), rehab, försäkringskassa, kommunens sociala enhet, arbetsgivare och arbetsförmedlingen. Det övergripande ansvaret läggs på arbetsförmedlaren som vet vad som behövs på arbetsmarknaden.
  • För att ta bort de onödiga korta sjukskrivningarna kan erbjudas samma system som Finland har. Detta föreslogs också av oss när staten lade över kostnaderna från staten till arbetsgivarna. Denna del ströks vilket renderade i att svenskar sjukskriver sig och stannar hemma flera dagar eftersom det är pinsamt att bara vara ”sjuk” en dag, medan finnarna istället utnyttjar en av sina fyra fridagar som de har rätt att ta ut under året. I Finland kallas de lite skämtsamt för peckadagar, ett ord som inte ens finns på svenska. Vi undersökte detta och resultaten var enastående, de korta sjukskrivningarna skulle med detta system minska markant, för vem har inte känts sig hängig utan att vara riktigt sjuk och beslutat att sjukskriva sig. Den som inte gjort det kan kasta första stenen…

 Endast med dessa två rätt enkla medel skulle de höga sjuktalen kunna reduceras till en godtagbar nivå. Om det är någon som är så naiv och tror att den ytterst marginella gruppen medvetna fuskare skulle försvinna så har de fel. Denna grupp hittar alltid vägar, de kommer alltid att utnyttja våra skyddsnät och vårt samhälle för sina egna syften och för att hålla ner denna grupp på den promillenivå som råder idag så krävs helt andra politiska insatser som gör att vi känner samhörighet med staten. Men det är en helt annan fråga…

Vill ni läsa om hur teorin runt det nya förslaget mejslats fram läs…

http://gunnaraxen.blogspot.com/

Vill ni läsa artiklar läs…

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6263801.ab

http://www.dn.se/opinion/signerat/sjukforsakringen-med-kluven-tunga-1.1010494

http://www.dn.se/ekonomi/utforsakrade-kan-bli-utan-pengar-1.1008862

http://www.dn.se/nyheter/sverige/lakare-varnar-for-sjalvmord-bland-utforsakrade-1.1010716

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1808230/regeringen-fick-hard-kritik-fran-laktaren

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.1807470/marcus-birro-forskjutning-fran-medkannande-till-forakt

http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/23/nya-mojligheter-sjukskrivna

Sjukförsäkring?

a-HalsaSjukVardVi vet att bättre arbetsmiljö, plattare organisationer och bra ledarskap ger högre produktivitet och mindre sjuka människor. Vi vet också motsatsen, att högre arbetstempo som vi inte tror oss kunna påverka på sikt ger lägre produktivitet och en sämre hälsa.

 Det finns en sak som vi ekonomer är överens om oberoende av vilken ideologi vi tillhör, det är vikten av en stabil och helst stor hemmamarknad. Den behövs dels för att upprätthålla de system som ett samhälle har och dels är detta grunden till att nya företag och idéer skall kunna växa.

 Det finns en annan sak som vi borde vara överens om eftersom de vetenskapliga bevisen för detta är överväldigande, de är faktiskt så stora att det inte går att motbevisa. Detta faktum är ett samband mellan engagemang, ansvar och produktivitet. Nyckeln är att få ansvar, kunna påverka sin arbetssituation som ger ökat engagemang som i sin tur ger en högre produktivitet inom den organisation där vederbörande individ befinner sig.

 Under 80 och 90-talen genomfördes stora förändringar inom svensk industri, ovanstående samband planterades in i organisationerna och gav Sverige en konkurrensfördel med mycket hög produktivitet, på ekonomispråk heter denna form ”lean-production”. Motsvarande förändringar gjordes inte i samma utsträckning inom den offentliga sidan, där man istället ökat arbetsbelastningen med ökad sjukfrånvaro som följd.

Det finns alltså ytterligare ett samband. Där man kan påverka sin situation finns det mindre sjuka (se den brutna kurvan ovan från SCB, den bröts när lean-production slog igenom inom industrin). Sambandet är klockrent och kan föras i bevis i varje vetenskaplig undersökning som görs, trots detta så verkar detta samband inte ha fastnat inom debatten i Sverige, istället så har alla möjliga lösa åsikter om sjukskrivningar, långtidssjuka, ökningen av sjukdagar o.s.v. fått fritt spelrum i både politiken som i media.

 Den nya sjukreformen som dagens politiker slagit fast är baserad på väldigt ovetenskapliga grunder, designerna bakom detta nya system har blivit ett med bordet och stirrat sig blinda på statistik. Deras ytterst ovetenskapliga slutsats har blivit att systemet utnyttjas och bör stävjas. För att förenkla det hela baseras förslaget på en människosyn där individen är lat och inte vill arbeta. Därför skall man tvinga ut de lata parasiterna på arbetsmarknaden genom att ändra i systemet, samtidigt som de inte förändrar något i de andra systemen. Människor kastas ur ett system för att fångas upp av ett annat med andra regler och förutsättningar, exempelvis socialförsäkringssystemet där man måste sälja allt man äger inklusive sitt boende för att få del av försäkringen.

 Denna bisarra och ovetenskapliga form ökar klassklyftorna i samhället och tar ingen hänsyn till de långtgående effekterna. Kostnaderna för ett samhälle blir på sikt enorma, dels i lägre tillväxt beroende på minskad hemmamarknad och dels i sociala spänningar med ökade kostnader. Det mest bisarra är att vi vet hur en lösning skall se ut, bättre arbetsmiljö och ökat ansvar för individen på arbetsplatser och i det lokala samhället.

 Om man skall reparera en bil är det självklart att använda rätt verktyg, detta gäller även då man skall åtgärda något vi anser vara fel i vårt samhälle. Rätt teoretiska verktyg, tack!

Nationell Demokrati, den fria eller ofria tanken?

ballot-box-773046Är den nationella demokratin, den enda väg vi har in i framtiden? Jag kan inte låta bli att reflektera över historiska paralleller när mänskligheten kommit fram till hur ett samhälle bör fungera. Hur intellektuella äldre resonemang stelnat till.  Vilket gett oss rätt stereotypa samhällen där idéer frusit till och vårt samhällsbyggande stannat upp och nya ideer krossats. Jag ser klara tendenser idag på hur man skall tänka, vad som är rätt och vad som är fel och hur dessa åsikter stelnar och klibbar sig fast mer och mer.

 Parallell 1. Kristendomens införande i väst-världen.

Cirka 300 – 500 år efter kristendomens födelse pågår en livlig debatt om dess innersta kärna. Två grupperingar växer sig stora, den ortodoxa med katolsk inriktning och den arianska. Men det fanns en tredje mer nytänkande grupp som senare krossades, den homejiska inriktningen. Kort så försökte denna grupp att medla mellan de andra två inriktningarna. Denna grupp såg med förfäran på de bokstavstrognas försök att stadfästa de tankar och åsikter som var i omlopp genom att helt enkelt ge dem en religiös prägel. De ortodoxa projicerade helt enkelt de moraliskt etiska tankar som fanns på denna tid till att bli guds tankar. Denna inriktning vann så småningom och gav oss västerlänningar ett tankemönster av vad som är rätt och vad som är fel. Som vi vet hämmade detta all form av nytänkande och kyrkan blev en ren karriärapparat som skyddade sina privilegier med våld.

Läs bl.a. hur den helige Benedikt och Ariern Totila försökte bygga ett humanare samhälle i Italien under 500-talet, mänsklighetens första kända stora sociala revolution som krossades av motståndarsidan.

 Parallell 2. Islams införande i den gyllene halvmånen.

Nästan exakt den diskussion som fördes inom den kristna världen fördes inom Islam ca 300 år efter dess tillkomst (1000-talet). Traditionalister anklagar mutaziliterna för att göra guds tankar till mänskliga projektioner. Likt i den kristna debatten så fanns en tankeinriktning som försökte fånga upp det bästa från båda dessa inriktningar. Ledande var en moderat mutazilit som hette Huayan al-Karabi. Han varnade för att göra guds tankar så att de uppfyller människors självklara förväntningar, eftersom detta skulle leda till att fördomar och människors världsbild skulle stelna och hämma vår utveckling. Inom Islam vann denna moderata inriktning och därmed så godtog de nya vetenskapliga rön, nya sätt att tänka på ett helt annat sätt än vi i västvärlden. Islam stelnade först långt senare när ramarna för den fria tanken blev mindre och mindre, men innan det inträffade hade det gett oss i väst mycket av det som idag är självklart för oss (siffran 0 från Indien ej att förglömma).

 Vi är snart 300 år från upplysningstidens revolutionerande idé om människors lika värde. Dessa idéer kommer från mänsklighetens tidigare tankar om ett bättre samhälle och har en mängd inriktningar idag. De olika inriktningarna kastar argument mot varandra där just deras världsbild är den rätta, därmed så måste den andra åsikten vara på den onda/felaktiga sidan.

Vad händer nu om vi bara har en ideologi som är den rätta? Har vi lärt av historien och kommer att tillåta nytänkare i ett alltmer snävt debattklimat? Vill vi ha en ny medeltid?

Skapa En Gratis Blogg Hos Bloggsida.se